Det behöver inte vara hackers

Det verkar som om ett av mina gmail-konton är kopplat till ett Facebook-konto som jag inte längre använder. Från detta kommer hela tiden vänförslag från Facebook. Jag brukar ignorera dessa. Men så dök det upp ett vänförslag på en person jag känner till. 

Jag blev nyfiken. 

Så fort jag klickade på detta loggades jag ut från det fb-konto jag nu använder och loggades jag in på det fb-konto som var kopplat till detta gmail-konto. 

Det verkar ske även om jag klickar på andra vänförslag till detta konto.

Det finns hackers., och det händer till och från konstiga saker på min dator. Men det underliga som hänt just nu behöver inte alls vara ett resultat av hacker-aktivitet. Det kan vara ett exempel på hur fb-konton fungerar. 

Jag kommer i fortsättningen inte att klicka på några vänförslag från fb som jag får till denna specifika gmail-adress. Om jag då inte loggas över till det gamla fb-kontot kan jag se problemet som löst.

Hacker-attack?

Under den senaste tiden har det hänt konstiga saker med min dator. Under perioder har den inte kunnat komma ut på internet, och det har skett förändringar som jag inte själv har genomfört. 

Exempelvis ändrades plötsligt skärmbilden tillbaks till en som jag hade tagit bort för länge sedan. 

Men det konstigaste hände igår. Jag har flera facebook-konton, varav några är gamla, och inte används,

Ett av dem använde jag endast en kort tid, och var mest av allt avsedd för att undersöka om mitt huvud-konto hade blockats av andra facebook-användare. Jag kunde konstatera att så var fallet. 

Men detta konto användes inte till mer än det och jag har dessutom glömt lösenordet till det. 

Dröm om min förvåning när jag kom hem igår och upptäckte att jag hade loggats ut från mitt nuvarande FB-konto och istället loggats in på detta gamla  - som jag alltså inte ens minns lösenordet till...

Av två anledningar kan jag med bestämdhet säga att jag inte genomfört denna förändring själv. För det första - förstås - för att jag glömt lösenordet till det. 

Det enda sättet som det skulle gå till på är om jag omedvetet minns lösenordet och loggat in utan att veta om det... Jag skulle alltså ha en delpersonlighet som har kunskaper som mitt medvetna jag saknar - och som utifrån dessa agerar på egen hand. 

Det låter förstås milt sagt osannolikt, men  eftersom jag vet att jag kan dissociera är det kanske inte hundraprocentigt omöjligt...

Men det är inte endast osannolikt, det ÄR omöjligt,. Därför att förändringen skedde när jag var ute, utan tillgång till dator. Och jag har alltså INTE någon smartphone. Min mobil är gammaldags och kan inte surfa på nätet överhuvudtaget.  

Så någon som dessutom har tillgång till lösenord som jag själv har glömt verkar ha kunnat agera i min dator när jag själv inte är hemma. 

Ingenting verkar å andra sidan ha gjorts på denna övergivna fb-sida. Någon verkar ha loggat in på den, och sedan nöjt sig med det. 

Vad är syftet? Nån sorts obehaglig markering - vi kan ta oss in på datorn när vi vill - och du kan inte hindra det?

Det finns en mycket begränsad grupp personer som kan ha intresse av ett sådant agerande. Jag har en ganska bestämd uppfattning om vilka det kan vara. Och varför de i så fall gjorde det. 

Men jag loggade förstås ut på det gamla kontot och loggade på nytt in på det nuvarande. Det var inte alls svårt. 

Och jag kommer inte att ändra det jag skriver pga något sådant. De har väl haft sitt lilla roliga. Och jag fortsätter som förut. 

PS. Sedan har sidan ändrats tillbaks till den gamla konstiga,  två gånger. Jag har ändrat tillbaks till den nya lika många gånger. Det här är ju absurt.

Triggande dag

Det finns några dagar som jag intressant nog inte står ut med. Det här är en sådan dag. Det är min namnsdag (och nej, gratulera mig INTE, jag blir bara illa berörd!).

Jag blir nervös av dagen. Det ska bli skönt när den är över.

Funderingar om trans...

Jag är inte emot den nyligen antagna lagen för att jag är emot transsexuella. Tvärtom. Under stora delar av mitt liv har jag själv uppfattat mig som sådan. 

Sommaren 1975 fick jag en mycket stark önskan att bli kvinna. Den kom igen 1983, och 1993. Och även senare. 

Under flera av dessa perioder fick jag samma upplevelse som många transsexuella vittnar om. Att jag egentligen är en kvinna och att jag är född i fel kön.

Om det för ett antal år sedan hade varit lika lätt att få genomgå könsförändringsoperationer (eller som det numera kallas, könsbekräftande operationer) är det klart möjligt att jag skulle ha gjort det. 

Men jag är lite för skeptisk för att anse att upplevelser nödvändigtvis är en så att säga objektiv verklighet. När jag tänkte på att försöka genomföra sådana operationer såg jag det inte som att jag genom dessa skulle "bli" kvinna i en absolut mening. Jag såg det snarare som att jag på det sättet skulle kunna komma så nära att bli en kvinna som det med dagens teknik överhuvudtaget är möjligt. Jag såg det alltså INTE som att jag i en absolut mening skulle bli kvinna. 

Jag är visserligen inte filosofisk materialist i en absolut mening, men jag uppfattar det materiella som en så pass viktig del av verkligheten att det inte går att bortse från det. 

Och jag har definitivt aldrig ansett att en man till och med kan bli kvinna utan operationer och hormonbehandlinng. En sådan  extrem typ av idealism har jag aldrig anammat. 

Även när jag funderade på operationer såg jag det som förmätet att tro att jag efter eventuella sådana skulle kunna identifiera mig som kvinna. Att bli kvinna såg jag som ett ouppnåeligt ideal som jag skulle kunna närma mig, men aldrig helt och hållet uppnå. 

Att gå ett steg längre och säga att var och en som säger sig vara kvinna är en kvinna är inte endast ett slag mot de som är kvinnor utan även mot de som är transsexuella på riktigt. Det gör det hela som något oerhört lättvindigt. .Säg att du är kvinna och så, hokus pokus filiokus, så är du det. Hokus pokus filiokus är ett lämpligt ordval, för det är en folklig förvrängning av orden som yttras vid nattvarden i katolska kyrkan.

Med dessa ord skulle brödet och vinet förvandlas till kött och blod. Den katolska kyrkan såg inte detta som magi, men i den folkliga föreställningen blev det till magi - så en förvrängning av de latinska orden började användas av trollkonstnärer som fick kaniner att försvinna genom olika trix. 

Det är lika omöjligt för en man att förvandlas till en kvinna, eller en kvinna till en man, genom att att säga "jag är en kvinna," alternativt "jag är en man", som det är för bröd och vin att förvandlas till kött och blod, för att man läser en latinsk formel över det. 

Och medan denna absurda diskussion pågår idag, värms jorden gradvis upp, utom tydligen vid våra breddgrader (har Golfströmmen redan kollapsat?) . Det kan inte heller åtgärdas genom magiska formler,  som exempelvis  "Den globala uppvärmningen är en myt" eller "Greta Thunberg är bara ett okunnigt barn". Vinet blir inte blod genom magiska formler, en man blir inte en kvinna genom magiska formler, och jorden blir inte heller svalare genom magiska formler. 

Även om jag gärna skulle önska att det vore så - åtminstone det sistnämnda.  

Nattvarden: när ord sägs kunna förändra den materiella verkligheten

En Brezjnev-vänlig dröm

Kan man ha åsikter i drömmar som man inte har i vaket tillstånd?

I natt hade jag en oerhört märklig dröm. Den handlade om en dokumentär om Sovjetunionens sönderfall. Men den var en mycket annorlunda sådan. 

Den tog inte alls upp Michail Gorbatjov, Jegor Ligatjov, Boris Jeltsin eller Gennadij Janajev. Den slutade med Leonid Brezjnevs död. 

Den handlade om sextio-och sjuttiotalet och det någorlunda oblodiga men byråkratiska Sovjet som fanns då. Dess grundtes var att detta Sovjet var värt att bevara. Och att hela sextio-  och sjuttiotalen var en kamp för att bevara det. 

I dröm-dokumentären intervjuades ögonvittnen och man fick höra inspelningar (uppenbarligen gjorda i smyg) från mer eller mindre privata uttalanden från sovjetledare. 

I dessa fanns en insikt om att Sovjet i grunden var hotat, och att det måste organiseras på ett sätt som gör att det kan bevaras. Obs det handlar hela tiden om just det tröga byråkratiska Sovjet från just den tiden och vare sig Lenins revolutionära Sovjet eller Stalins mardrömslika terrorstat berörs. 

Sovjetledarna beskrivs inte som idealister eller hängivna kommunister. Utan som byråkrater som vill behålla Sovjet, Men de beskrivs inte heller som onda, utan som personer som uppriktigt tror att just detta tröga samhällssystem trots sina brister är det bästa som kan uppnås. 

Man får ta del av hur de diskuterar. Ganska ångestfyllda diskussioner mot en mörk bakgrund - nämligen upplevelsen att det de vill bevara är hotat från alla håll. Drömmens dokumentär delar uppenbarligen detta synsätt. 

Dokumentären slutar alltså, mycket abrupt,  med  Brezjnevs död.  Och med att hävda att i och med att han dog var allt egentligen slut. Hans regim var den sista som  hade en chans att stabilisera Sovjet och när han försvann var Sovjets undergång endast en tidsfråga. 

Det beskrivs som något mycket tragiskt. 

När jag vaknar undrar jag om en del av mig verkligen  tycker så. Om inte, varför får jag en sådan dröm? 

Sedan kom jag och tänka på en opinionsundersökning som gjordes i Ryssland 2013, Där frågan ställdes vilken tidigare ledare i Ryssland som var mest populär och som man ville ha tillbaka. Brezjnev kom etta.  Gorbatjov och Jeltsin hamnade i botten (men Lenin kom tvåa).

Så jag tänkte att vad man än säger om mitt dröm-jags märkliga åsikter, så delades de kanske 2013 av oerhört många ryssar.

Bortglömd Ikaros

Stötte idag på en låt som jag för flera årtionden sedan glömde (trängde bort?) att den fanns . Den gjorde stort intryck när jag hörde den för länge sedan men snart försvann den ur minnet.

Jag talar alltså om Ikaros med Björn Afzelius.

Den kan höras här.

På café

Var med en kompis (som tog bilden)  på Tidermans café nära centralstationen i Södertälje 30 december 2023.