Nu var det så att i denna organisation använde man inte sina riktiga namn i interna sammanhang. Anledningen sades vara att man inte ville hjälpa SÄPO i deras arbete för att kartlägga vänstern.
´
Det kanske någon idag kan se som en överdriven SÄPO-noja, men jag vill snarare säga att det nog var en grov underskattning av SÅPO:s kapacitet. Det torde inte alls ha varit svårt för SÄPO att snabbt kartlägga vilka som hade vilka pseudonymer....
Det fanns de som var kritiska till systemet med täcknamn och jag tillhörde dem.
Men å andra sidan kunde ju man få uttryck för sina inre fantasier och drömmar när man valde pseudonym....
Många tog namnet på ex.vis litterära figurer som de var förtjusta i.
Så jag satt där i valet och kvalet. Jag tror jag bestämde mig på ett möte. De som ville hålla inlägg skulle skriva en lapp och lämna fram till ordföranden.
Så jag lämnade fram en lapp med den pseudonym jag just hade valt.
Resultatet lät inte vänta på sig. En kvinna på podiet (minns inte om hon var ordförande, sekreterare eller något annat) sa med en förvånad, på¨gränsen till ogillande röst "Och vad är Ishtar för något" "Det 'är min pseudonym" svarade jag glatt.
Det var ju ett klart besked, men jag inbillade mig att det ogillande ansiktsuttrycket inte riktigt försvann. Och jag funderade lite på om pseudonymen var opassande på något sätt.
Frågan är ju sedan varför jag valde namnet på den baylonisk-assyriska kärleks- och krigsgudinnan som pseudonym. Det minns jag faktiskt inte - jag minns endast att jag gjorde det.
Det var ju mer än sex år innan jag började läsa religionshistoria och ännu fler år innan jag började utveckla ett intresse för forntida gudinnekult.
Jag hade i och för sig läst forntida historia som hobby redan som åttaåring, och hade troligen lärt mig namnet redan då.
Nåväl, oavsett varför jag valde det namnet är ju Ishtar en fascinerade gestalt. Under den sumeriska perioden i Mesopotamien hette hon Inanna - men i Babylonien och Assyrien kom hon att få namnet Ishtar. Lite info om henne kan man få i denna ovanligt omfångsrika artikel i Wikipedia.
Hon började dyrkas före 3000 f.kr., och kulten levde kvar i kanske 3000 år.
Under slutet av 1900-talet blev feministiska forskare intresserade av henne. Många har fördjupat sig i berättelsen om hennes nedstigning till dödsriket, en fascinerande historia som jag inte ska ta upp här.
Själv använde jag för övrigt pseudonymen en gång senare 1981 - då´jag var med och bildade en parodi på en sekt på Jakobsbergs Folkhögskola.
Vad har månne Ishtar för inflytande på mig, som dessa två gånger fick mig att vilja identifiera mig med henne? ;-)
