Tuesday, January 23, 2024

En Brezjnev-vänlig dröm

Kan man ha åsikter i drömmar som man inte har i vaket tillstånd?

I natt hade jag en oerhört märklig dröm. Den handlade om en dokumentär om Sovjetunionens sönderfall. Men den var en mycket annorlunda sådan. 

Den tog inte alls upp Michail Gorbatjov, Jegor Ligatjov, Boris Jeltsin eller Gennadij Janajev. Den slutade med Leonid Brezjnevs död. 

Den handlade om sextio-och sjuttiotalet och det någorlunda oblodiga men byråkratiska Sovjet som fanns då. Dess grundtes var att detta Sovjet var värt att bevara. Och att hela sextio-  och sjuttiotalen var en kamp för att bevara det. 

I dröm-dokumentären intervjuades ögonvittnen och man fick höra inspelningar (uppenbarligen gjorda i smyg) från mer eller mindre privata uttalanden från sovjetledare. 

I dessa fanns en insikt om att Sovjet i grunden var hotat, och att det måste organiseras på ett sätt som gör att det kan bevaras. Obs det handlar hela tiden om just det tröga byråkratiska Sovjet från just den tiden och vare sig Lenins revolutionära Sovjet eller Stalins mardrömslika terrorstat berörs. 

Sovjetledarna beskrivs inte som idealister eller hängivna kommunister. Utan som byråkrater som vill behålla Sovjet, Men de beskrivs inte heller som onda, utan som personer som uppriktigt tror att just detta tröga samhällssystem trots sina brister är det bästa som kan uppnås. 

Man får ta del av hur de diskuterar. Ganska ångestfyllda diskussioner mot en mörk bakgrund - nämligen upplevelsen att det de vill bevara är hotat från alla håll. Drömmens dokumentär delar uppenbarligen detta synsätt. 

Dokumentären slutar alltså, mycket abrupt,  med  Brezjnevs död.  Och med att hävda att i och med att han dog var allt egentligen slut. Hans regim var den sista som  hade en chans att stabilisera Sovjet och när han försvann var Sovjets undergång endast en tidsfråga. 

Det beskrivs som något mycket tragiskt. 

När jag vaknar undrar jag om en del av mig verkligen  tycker så. Om inte, varför får jag en sådan dröm? 

Sedan kom jag och tänka på en opinionsundersökning som gjordes i Ryssland 2013, Där frågan ställdes vilken tidigare ledare i Ryssland som var mest populär och som man ville ha tillbaka. Brezjnev kom etta.  Gorbatjov och Jeltsin hamnade i botten (men Lenin kom tvåa).

Så jag tänkte att vad man än säger om mitt dröm-jags märkliga åsikter, så delades de kanske 2013 av oerhört många ryssar.

Wednesday, January 17, 2024

Bortglömd Ikaros

Stötte idag på en låt som jag för flera årtionden sedan glömde (trängde bort?) att den fanns . Den gjorde stort intryck när jag hörde den för länge sedan men snart försvann den ur minnet.

Jag talar alltså om Ikaros med Björn Afzelius.

Den kan höras här.

Monday, January 1, 2024

På café

Var med en kompis (som tog bilden)  på Tidermans café nära centralstationen i Södertälje 30 december 2023.


Friday, December 29, 2023

En mardröm om interstellär rymd

Mardrömmar som handlar om yttre rymden har jag då och då. 1972 drömde jag att solen utvidgade sig och brände upp allt på jorden. I och för sig en sanndröm - men först om flera miljarder år.

Sedan har jag drömt att jag ensam hamnat i en kraschad rymdfarkost på en dvärgplanet a la Pluto eller Ceres. Eller snarare en mycket mindre sådan. Dessutom en perifer dvärgplanet, som ingen har en tanke på att någonsin besöka.

Dessutom att vi är på kollisionskurs med en planet av Mars´ storlek.

Det finns flera andra exempel.

Men för några dagar sedan hade jag en mardröm som handlade om en ovanligt isande kyla.

Jag drömde att en planet på drift hade passerat nära jorden. Den var bebodd av osympatiska, men inte klart fientliga, varelser. Men de var egentligen inga problem.

Det såg ut som om det inte funnits några problem alls med detta sammanträffande - innan man insåg att mötet med den främmande planeten drastiskt hade ändrat jordens bana. Och hastighet.

Det visade sig att jordens hastighet visavi solen hade ökat - och att banan dessutom hade ändrats till att leda bort från solen och hela solsystemet. Med väl att märka en hastighet som gjorde att jorden skulle slita sig loss från det.

Jag såg framför mig hur inte endast haven utan även atmosfären skulle frysa och få fast form. Snart skulle allt levande frysa ihjäl. I drömmen skrek jag rätt ut i luften. Fast jag tror endast det var i drömmen, jag tror inte att jag skrek på riktigt,

Scenariot lär knappast inträffa. Men å andra sidan sägs det att vi kommer att få ett klimat som Alaska om och när Golfströmmen (och andra varma strömmar söderifrån) kollapsar. Men det skulle man nog kanske överleva.

En resa bort från solsystemet kommer nog ingen levande organism på jorden att överleva..

Wednesday, December 13, 2023

Covid-19

Jag hade vad som jag tror med 95-99 procents säkerhet var Covid-19 för ett tag sedan. Denna sjukdom är numera mindre farlig än den var för ett antal år sedan, men eftersom jag är 68 och snart ska fylla 69 tillhör jag väl nån sorts riskgrupp. 

Jag har haft covid-19 en gång tidigare, men då hade jag nyss vaccinerat mig och sjukdomen avbröts nästan innan den hade börjat. Nu varade den längre.

Det var faktiskt en märklig upplevelse.  Influensa har jag ju haft många gånger men det här var något mycket annorlunda. Jag hade lika hög feber som vid influensa, men det var först alldeles mot slutet som jag började hosta och snuva. 

Efter att febern gick över och jag verkade frisk förlorade jag nästan helt smak och lukt i kanske en vecka. Det gick dock över. 

Men det märkligaste med sjukdomen var en rad psykiska symptom jag hade under den, som gjorde det hela så specifikt. Jag hade exempelvis en upplevelse av att en man stod och tittade ned på mig under flera dagar. Det var förstås obehagligt, men nej, inte direkt skräckfyllt. Och, nej, det var ingen hallucination, jag såg inget, det var endast en känsla. 

Under sjukdomsperioden fanns dessutom en allmän upplevelse av tillvaron som inte kan beskrivas. Den var egentligen inte direkt obehaglig, men märklig. Den har sedan dess inte helt försvunnit. Det känns som att jag fortfarande upplever saker annorlunda än innan jag blev sjuk. 

Under den mest intensiva fasen började jag få funderingar om jag skulle dö. Det var dock mindre ångestfyllt än vad man skulle kunna tro. 

Jag skrev att jag är 99 procent säker att det var covid-19. Men 99 procent är ju inte 100 procent. Men det var i alla fall en upplevelse som jag aldrig haft förut. Om det inte var covid-19 vet jag inte vad det skulle kunnat vara. Och det kom just som det enligt tidningarna rådde en covid 19-epidemi i Stockholm. 

Det var en märklig upplevelse. En mycket märklig upplevelse.

Saturday, September 23, 2023

Kitty-mysteriet

/Från min huvudblogg 20/9  2023/ 

När jag i de två senaste inläggen skrev om Nancy Drew/Kitty nämnde jag inte hur mitt intresse för henne uppkom. Det gjorde jag dock här.

Det började med att jag en dag noterade att det bland de böcker jag hade hemma fanns en Kitty-bok. Som hette "Kitty och mysteriet på dimmornas hed".

Det var ett mysterium i sig. Jag hade aldrig varit intresserad av Kitty-böcker och hade inget som helst minne av att jag någonsin köpt någon Kitty-bok. Boken var uppenbarligen oläst. Det fanns inget som tydde på att någon ens bläddrat i den.

När jag läst en bok syns det alltid efteråt att den är läst. Det går aldrig att missa.

Plötsligt stod alltså en oläst bok jag inte mindes att jag hade köpt och som ingick i en serie jag aldrig haft något intresse för,  bland mina andra böcker.

"Kitty och mysteriet på dimmornas hed" var riktigt bra. Men när jag nyss läste "Kitty: legenden om klockan" tyckte jag den var riktigt tråkig.

Sedan har jag sett en del videos på YouTuba där några var bra, andra mindre bra.

Men jag känner mig faktiskt tvingad att läsa fler Kitty-böcker. .Mysteriet med varför en oläst Kitty-bok plötsligt fanns i min bokhylla gör det liksom nödvändigt.

Sunday, July 9, 2023

Den kanske värsta mardröm jag någonsin har haft

I natt drömde jag. Drömmen efterlämnade en extremt obehaglig känsla.  Vilket ni kanske förstår efter att ha läst detta inlägg.

Jag upptäckte att jag under en period stått inför en utredning i någon form av domstol. Det var inte en vanlig domstol, utan en hemlig specialdomstol med extraordinära befogenheter. Den var kanske knuten till militären.

Jag inkallades till den och anklagelserna var också extraordinära. I princip gick det ut på att något i min personlighet förstörde andra människor. Det var inte något jag sa, eller gjorde, som var det viktigaste. Det var den jag är.

De medgav att jag kunde vara riktigt charmig och till och med empatisk. Men bakom detta fanns det alltså något i min utstrålning som förstörde. Det trängde sig in i andra människor och deformerade dem.

Det värsta var inte anklagelserna utan att jag insåg att de hade rätt...

Samtidigt insåg jag att det förmodligen skulle bli dödsstraff för detta. Och jag ville inte dö.

Nu var det så att domstolen hade många anställda, förutom de som hade framfört anklagelserna mot mig. Så jag gick till de andra.

Jag vädjade till dem. Jag berättade om anklagelserna och såg till att jag såg trevlig, upprörd och sympatisk ut. De såg chockade på mig. Hur kunde en domstol, ja, även en specialdomstol som deras som tog upp extraordinära fall, komma med något så absurt.

De försäkrade mig om att de skulle se till att anklagelserna skulle läggas ned.

Jag borde ha varit glad.

Men det var jag inte. Jag tyckte att min charmiga upprördhet hade varit falsk. Jag hade som sagt övertygats om att anklagelserna var riktiga. Och nu hade jag kommit undan med hjälp av min manipulativa förmåga.

Sedan vaknade jag. De första minuterna efter att ha vaknat trodde jag fortfarande att dessa anklagelser var sanna. Jag till och med kom på mig själv med att hoppas att någon skulle skicka en lönnmördare på mig som skulle kunna verkställa den dom som jag genom en insmickrande manipulativ charm hade lyckats undgå.