Fick nyligen reda på att grannar som har bott nära mig i uppgången håller på att flytta. Det känns sorgligt, trots eller kanske snarare på grund av jag under långa perioder varit i en sorts konflikt med dem.
Konflikten upphörde i stort för ett och ett halvt år sedan, men det är inte därför det är sorgligt.
Det som gör det sorgligt är att det till stor del är mitt fel att konflikten blev så hård. Det skulle gått att få någon sorts kompromiss om jag hade handlat annorlunda. Det handlar om sympatiska personer, och en intressekonflikt som skulle ha kunnat undvikas.
Inga likheter i övrigt, men den enda sång jag kan komma på om en vemodig känsla om en flytt är denna. Som jag länkar till på grund av mitt dåliga samvete...
