Jag är inte emot den nyligen antagna lagen för att jag är emot transsexuella. Tvärtom. Under stora delar av mitt liv har jag själv uppfattat mig som sådan.
Sommaren 1975 fick jag en mycket stark önskan att bli kvinna. Den kom igen 1983, och 1993. Och även senare.
Under flera av dessa perioder fick jag samma upplevelse som många transsexuella vittnar om. Att jag egentligen är en kvinna och att jag är född i fel kön.
Om det för ett antal år sedan hade varit lika lätt att få genomgå könsförändringsoperationer (eller som det numera kallas, könsbekräftande operationer) är det klart möjligt att jag skulle ha gjort det.
Men jag är lite för skeptisk för att anse att upplevelser nödvändigtvis är en så att säga objektiv verklighet. När jag tänkte på att försöka genomföra sådana operationer såg jag det inte som att jag genom dessa skulle "bli" kvinna i en absolut mening. Jag såg det snarare som att jag på det sättet skulle kunna komma så nära att bli en kvinna som det med dagens teknik överhuvudtaget är möjligt. Jag såg det alltså INTE som att jag i en absolut mening skulle bli kvinna.
Jag är visserligen inte filosofisk materialist i en absolut mening, men jag uppfattar det materiella som en så pass viktig del av verkligheten att det inte går att bortse från det.
Och jag har definitivt aldrig ansett att en man till och med kan bli kvinna utan operationer och hormonbehandlinng. En sådan extrem typ av idealism har jag aldrig anammat.
Även när jag funderade på operationer såg jag det som förmätet att tro att jag efter eventuella sådana skulle kunna identifiera mig som kvinna. Att bli kvinna såg jag som ett ouppnåeligt ideal som jag skulle kunna närma mig, men aldrig helt och hållet uppnå.
Att gå ett steg längre och säga att var och en som säger sig vara kvinna är en kvinna är inte endast ett slag mot de som är kvinnor utan även mot de som är transsexuella på riktigt. Det gör det hela som något oerhört lättvindigt. .Säg att du är kvinna och så, hokus pokus filiokus, så är du det. Hokus pokus filiokus är ett lämpligt ordval, för det är en folklig förvrängning av orden som yttras vid nattvarden i katolska kyrkan.
Med dessa ord skulle brödet och vinet förvandlas till kött och blod. Den katolska kyrkan såg inte detta som magi, men i den folkliga föreställningen blev det till magi - så en förvrängning av de latinska orden började användas av trollkonstnärer som fick kaniner att försvinna genom olika trix.
Det är lika omöjligt för en man att förvandlas till en kvinna, eller en kvinna till en man, genom att att säga "jag är en kvinna," alternativt "jag är en man", som det är för bröd och vin att förvandlas till kött och blod, för att man läser en latinsk formel över det.
Och medan denna absurda diskussion pågår idag, värms jorden gradvis upp, utom tydligen vid våra breddgrader (har Golfströmmen redan kollapsat?) . Det kan inte heller åtgärdas genom magiska formler, som exempelvis "Den globala uppvärmningen är en myt" eller "Greta Thunberg är bara ett okunnigt barn". Vinet blir inte blod genom magiska formler, en man blir inte en kvinna genom magiska formler, och jorden blir inte heller svalare genom magiska formler.
Även om jag gärna skulle önska att det vore så - åtminstone det sistnämnda.
Nattvarden: när ord sägs kunna förändra den materiella verkligheten