Spöken eller hallucinationer?

I kanske lite över en månad har det ofta hänt en konstig sak när jag står framför kassan på ett café i Södertälje centrum - som jag brukar gå på. 

Plötsligt känns det som ett lätt föremål (som kanske exempelvis en penna) ramlar ner på gränsen mellan tårna och foten när jag alltså står framför kassan.Det har hänt både på vänstra och högra foten.  

Första gången det  hände tänkte jag att någon verkligen kastat ett föremål mot mina fötter. Men dels stod eller satt inte någon i en position som skulle möjliggöra ett sådant kast. Dels hittade jag inget föremål på golvet vid mina fötter. 

Numera har det hänt minst tio gånger. Några av gångerna har personalen sett att jag besvärat tittat nedåt och undrat vad det var. Jag har svarat precis som det är.  

För någon vecka sedan sa så en i personalen att han också varit med om samma upplevelse - två gånger. 

Igår hände det mig hela två gånger. 

Det hela ger mig faktiskt vissa associationer, som jag inte ska gå in på här. 

Det gör definitivt inte ont, men det känns alltså som om ett lätt föremål hamnat på gränsen mellan tår och fot på någon av mina fötter. 

Det är intressant och irriterande på en och samma gång. 

 

En märklig dröm

När jag vaknade mindes jag slutet av en dröm. Jag vet inte om jag väcktes ur den eller om den hade upphört innan jag vaknade. Jag gissar på det förra. 

I drömmen satt jag i framsätet på en bil. Bredvid satt en man (som körde bilen), som jag tidigare känt. I verkligheten.  Jag har ingen kontakt med honom sedan många år tillbaka. Jag vet inte ens om han lever idag. 

Det märkliga var att jag satt naken i bilen. Något som mannen inte ens verkade notera. Jag tänkte inte ens på det själv, innan jag plötsligt upptäckte det.

Att jag satt naken verkade inte ha någon direkt sexuell innebörd . När jag upptäckte att jag var det, upptäckte jag också att mina kläder låg oordnade på golvet. Inte nog med det, några av kläderna var inklämda mellan bildörrarna, och jag bad mannen att stanna och öppna dörren så att jag kunde ta in kläderna. Jag hade oroat mig för att kläderna hade släpat i marken, och blivit smutsiga, men de hade de inte. 

Jag skrev att min nakenhet inte verkade ha någon sexuell innebörd - grundstämningen i drömmen implicerade snarare att jag hade flytt till bilen i panik, i naket tillstånd, och att jag inte hade hunnit ta på mig kläderna.

Jag talade upprört till mannen.

Det enda jag minns från konversationen var att jag, halvt gråtande, berättade att jag en gång hade trott på de contactees som sade sig ha mött kärleksfulla utomjordingar och att jag även hade trott att de en dag skulle komma att rädda oss.

Men att jag nu inte kunde tro detta, och att allt därför var hopplöst

Jag vaknade. Stel i hela kroppen.

Jag har alltid mints att jag som barn verkligen trodde att utomjordingarna skulle komma att rädda oss - drömmen var en sentida avspegling av hur stark och innerlig, denna önskan verkligen var.  

 Drömmen slutade alltså inte så här...